Ulf Nilson: Sverige är på väg att ta livet av sig
För några dar sen, när jag fortfarande hade semester, blev det klart att pensionerna ska sänkas.
För andra gången i år!
En del av sänkningen ska kompenseras med lägre skatt men nettot blir fortfarande minus. Lika med sämre köpkraft, mindre rörelsefrihet för oss som råkat begå det värsta brott man kan göra sig skyldig till i Sverige: vi har blivit gamla och nu "ligger vi samhället till last".
Många blev säkert, precis som jag, gudsförbannade när de läste om skatterna. Men troligen insåg de flesta inte att den taskiga nyheten bara var tippen på ett isberg. Sanningen är helt enkelt värre:
Sverige och en lång rad andra, europeiska länder - men inte USA - är på väg att avskaffa sig själva, att ta livet av sig.
Vi knullar säkert lika flitigt som förr (hoppas jag, för den gemensamma trevnadens skull) men vi ser till att inte få barn. För att ett samhälle ska fortsätta finnas krävs det att varje kvinna föder 2,1 barn (ja, statistiskt sett). Sverige är nu nere i 1,64 enligt somliga beräkningar, 1,8, enligt ett par år gamla SCB-siffror.
De "eldiga" och välkänt barnkära italienarna och spanjorerna ligger ännu sämre till, liksom tyskarna.
Sämst är läget i Ryssland med 1,2 inte minst beroende på att 70 procent av alla graviditeter avbryts med abort. Detta betyder att Ryssland, oavsett hur många atombomber man har, blir svagare och svagare. Vid 2000-talets mitt finns det inte 135 miljoner ryssar utan kanske 80 miljoner, ungefär dagens Tyskland - som vid det laget dock krympt till kanske 50.
Alla siffror är ungefärliga men trenden är klar: vi västerlänningar blir färre. Och äldre!
Sverige, där var fjärde foster aborteras, är det fjärde äldsta landet i Europa. Ständigt färre unga ska försörja ständigt fler äldre. Det betyder antingen dramatiskt lägre levnadsstandard - vatten och bröd för oss gubb- och kärringjävlar. Eller en häftig ökning av invandringen. Lite drastiskt uttryckt måste vi byta folk på det gamla landet. Eller tvina bort.
Som alla vet började invandringen för länge sen. Den har skapat jättelika problem (hoppsan, nu blir jag skälld för rashatare!) men också stimulerat ekonomin. Dock inte tillräckligt. För att välståndet i ett land ska öka måste folkmängden, lika med arbetsstyrkan, växa. Fler människor, fler munnar att mätta, fler fötter att göra skor åt, etc.
Det bästa exemplet är givetvis USA. Folk flyttar dit för att jobba, tjäna, köpa, inte - som i Västeuropa, inklusive Sverige - för att bli omhändertagna och få bidrag.
Europa är i stor utsträckning statiskt, USA däremot dynamiskt. Den som så vill kan i stället säga att Europa är mjukare och mera människovänligt, medan USA är råkapitalistiskt och brutalt inställt på att var och en får klara sig själv (vilket också gäller i Ryssland som är en olycklig blandning av båda systemen).
Hur som helst är den utveckling vi är inne i vad Europa beträffar ett slags utdraget självmord, ivrigt påhejat av de fundamentalistiska muslimer som anser oss som orena avfällingar därför att vi äter griskött och underlåter att förtrycka de äckligt obeslöjade kvinnor vi råkat gifta oss med.
Jag kunde berätta åtskilligt mer om detta, men utrymmet är slut.
Kan katastrofen undvikas. Kanske. Men det ser illa ut...
För andra gången i år!
En del av sänkningen ska kompenseras med lägre skatt men nettot blir fortfarande minus. Lika med sämre köpkraft, mindre rörelsefrihet för oss som råkat begå det värsta brott man kan göra sig skyldig till i Sverige: vi har blivit gamla och nu "ligger vi samhället till last".
Många blev säkert, precis som jag, gudsförbannade när de läste om skatterna. Men troligen insåg de flesta inte att den taskiga nyheten bara var tippen på ett isberg. Sanningen är helt enkelt värre:
Sverige och en lång rad andra, europeiska länder - men inte USA - är på väg att avskaffa sig själva, att ta livet av sig.
Vi knullar säkert lika flitigt som förr (hoppas jag, för den gemensamma trevnadens skull) men vi ser till att inte få barn. För att ett samhälle ska fortsätta finnas krävs det att varje kvinna föder 2,1 barn (ja, statistiskt sett). Sverige är nu nere i 1,64 enligt somliga beräkningar, 1,8, enligt ett par år gamla SCB-siffror.
De "eldiga" och välkänt barnkära italienarna och spanjorerna ligger ännu sämre till, liksom tyskarna.
Sämst är läget i Ryssland med 1,2 inte minst beroende på att 70 procent av alla graviditeter avbryts med abort. Detta betyder att Ryssland, oavsett hur många atombomber man har, blir svagare och svagare. Vid 2000-talets mitt finns det inte 135 miljoner ryssar utan kanske 80 miljoner, ungefär dagens Tyskland - som vid det laget dock krympt till kanske 50.
Alla siffror är ungefärliga men trenden är klar: vi västerlänningar blir färre. Och äldre!
Sverige, där var fjärde foster aborteras, är det fjärde äldsta landet i Europa. Ständigt färre unga ska försörja ständigt fler äldre. Det betyder antingen dramatiskt lägre levnadsstandard - vatten och bröd för oss gubb- och kärringjävlar. Eller en häftig ökning av invandringen. Lite drastiskt uttryckt måste vi byta folk på det gamla landet. Eller tvina bort.
Som alla vet började invandringen för länge sen. Den har skapat jättelika problem (hoppsan, nu blir jag skälld för rashatare!) men också stimulerat ekonomin. Dock inte tillräckligt. För att välståndet i ett land ska öka måste folkmängden, lika med arbetsstyrkan, växa. Fler människor, fler munnar att mätta, fler fötter att göra skor åt, etc.
Det bästa exemplet är givetvis USA. Folk flyttar dit för att jobba, tjäna, köpa, inte - som i Västeuropa, inklusive Sverige - för att bli omhändertagna och få bidrag.
Europa är i stor utsträckning statiskt, USA däremot dynamiskt. Den som så vill kan i stället säga att Europa är mjukare och mera människovänligt, medan USA är råkapitalistiskt och brutalt inställt på att var och en får klara sig själv (vilket också gäller i Ryssland som är en olycklig blandning av båda systemen).
Hur som helst är den utveckling vi är inne i vad Europa beträffar ett slags utdraget självmord, ivrigt påhejat av de fundamentalistiska muslimer som anser oss som orena avfällingar därför att vi äter griskött och underlåter att förtrycka de äckligt obeslöjade kvinnor vi råkat gifta oss med.
Jag kunde berätta åtskilligt mer om detta, men utrymmet är slut.
Kan katastrofen undvikas. Kanske. Men det ser illa ut...
Av Ulf Nilson
ulf.nilson@expressen.se
ulf.nilson@expressen.se
The Imam spearheading this Victory Mosque at Ground Zero is Imam Faisal (Fuzzy) Abdul Rauf. It turns out that Rauf's wife, Daisy Khan - quite a piece of work in her own right -- is also involved in the project. Over the weekend, Daisy Khan decided to comment on the puddin' storm surrounding her mosque. She describes protests against the building of the mosque as follows: "It's beyond Islamophobia. It's hate of Muslims."